Leaderområden
Sista delen
Linnes återbesök i Kävlinge del 4
Linné och sekreterare Söderberg fortsätter sin vandring i Kävlinge och konstaterar att några fortfarande är vitlimmade. Ordet "lim" härstammar från kalk och Limhamn var därmed en viktig kalkhamn som skeppade ut sin vara från det närbelägna kalkbrottet. Man slammade husen med kalk och det fick sin vita yta. Kalk användes också vid gravsättning för att mildra lukten i kyrkorna. Av den anledningen, men främst för att platsen började tryta, förbjöd man sedan begravning inne i kyrkor. Gårdarna var i stora delar av Skåne, däribland Kävlinge, byggda av korsvirke med lera i facken. Leran vitkalkades och taken pryddes av halm. Med allt mer trytande virke framtvingades virkesbesparande byggnadssätt.
Vi citerar vår resande ciceron när han om de kalkprydda byggnaderna skriver att "lerväggarna icke allenast av kalkskorpan må lysa, utan ock att leret må fästas och bliva varaktigare". En helt rätt observation som består än idag inom byggnadsvården. En markant skillnad sedan mitten av 1700-talet är att dagens hus består av helt andra material och det tidigare av brandskydd bannlysta halmtaket har delvis återvunnit sin attraktion. Halmtaket är relativt dyrt att anlägga, men ett stilfullt inslag och med stark skånsk prägel. När Linné betraktar ett tegelhus i Kävlinge så nickar han åt Söderberg.Det var precis vad han en gång förespråkade och så blev det verkligen. Teglet kom som allmänt byggnadsmaterial kort efter Linnés resa och tegelbruken i Skåne kan över tid räknas till sammanlagt 300 stycken. Idag finns inget kvar och tegel importeras från bland annat Danmark.
Linné blickar ner i sin tryckta reseberättelse och finner i avsnittet om Kävlinge en notis om tång. När en nutida betraktare tänker på tång, är det mest som ett illaluktande inslag på stranden. I äldre tid användes tång som jordförbättringsmedel och Linné hade redan kommenterat det under sitt besök på Falsterbohalvön. Andra material som över tiden användes för att göda åkrarna var kalk, guano (fågelträck) och märgel, näringsrik lera. Kemisk framställd konstgödning låg långt framför Linnés besök. När han nu återser Skåne imponeras han över de stora sammanslagna odlingsytor, den höga avkastningen och åkrar helt utan gräs. Idag växer vad som skall växa på åkerfälten och tiden med kvickrot, puktörne och blåhallon är borta. Snårskogen av ogräs, i kombination med enkla plogar, gjorde åkerbrukarens arbete i äldre tid till ett styvt värv och så även för dragarna framför plogen. I avsnittet om Kävlinge adderar Linné istället användningsområdet till husbyggnaderna och skriver att "Tång blandades ibland leret, av vilket huset byggdes, och i brist därav togs halm". Under nödåren på 1700-talet fick halmen bli till ett viktigt vinterfoder åt djuren under stallningsperioden och då fick välja andra material för husen. Det var heller inte ovanligt att man tog halm från taken på byggnaderna till djuren. Utan djur fanns inga dragare framför plogen, ingen mjölk till mejeriprodukter, ingett kött till hushållet och inget gödsel till de ofta näringsfattiga åkrarna. Djurens värde kan inte nog skattas i det äldre bondesamhället. I dagens extensiva jordbruk har traktorn avlöst dragdjuren, men fortfarande är mejerivaror och kött en viktig ingrediens i kosthållet. Kalk har i sen tid mest använts för att ändra PH-värdet i våra försurade vattendrag.
Vädret var det bästa när Linné anlände till Kävlinge, men ändrades snart till det sämre och kyla och regn satte in. Det var precis likadant 1749 och Linné såg tydor i naturen. Han kommenterade att svalorna flög lågt, satte sig på hästspillningen och det ledde till "kallt höstväder, storm och slagregn". Redan i Bondepraktikan, tryckt i svensk form 1628, kan man läsa om lågtflygande svalor och vad det signalerar för väderleken. Bondens liv stod till att kunna läsa naturens stora bok och denna lärda erfarenhet gav besked om rätt tid för sådd, torrperioder och när himlen öppnade sig med sitt livgivande vatten. Bondepraktikan gav också besked om mängder av annan nyttig information som rörde så gott som allt i livet. Än idag är svalor på låg höjd en signal om regn och allt som oftast stämmer det. Linné är ofta en hård domare över människors folktro, men använder ofta sig av dessa för eget bruk. Historien om övervintrande svalor på havsbotten höjde ögonbrynen på vissa kolleger redan under 1700-talet och på den punkten har det inte ändrats. Uppgiften fick han från Olaus Magnus stora 1500-talsverk om Nordens folk och svalde utan reflexion historien. Linné var till vissa delar också fast i en äldre mytisk värld som byggde på både tro och övertro. Även en riddare och professor kunde ibland svälja några myggor och sila bort en och annan kamel
Med vår och sommar kommer ett ständigt surrande av blomsterflugor, humlor och bin. De är viktiga pollinerare och utan dem hade vårt växtrike inte kunnat ståta med sin färgprakt. Av bina får vi honung och redan på Linnés tid var det vanligt med bikupor på gårdarna. Linné räknar ofta bikupor och kommenterar dem allmänt i Kävlinge.
Linné har vid Torups slott noterat "över hundra kupor". Det var inget anmärkningsvärt då godsen låg i frontlinjen av storskaliga projekt och då även honungstillverkning.
Honung var då som nu ett sötningsmedel, men i äldre tid användes honung också som medicin. Honung är bakteriedödande och man strök det på sår.
Idag har andra mediciner tagit över mycket av det som tidigare användes från naturen, men de aktiva beståndsdelarna består och många ingår idag i syntetisk form i läkemedel.
För läkaren Linné var tiden i Skåne också ett studieobjekt när det gällde sjukdomar och olika mediciner. Han skriver en mängd olika skrifter i medicin och är med om att reformera en ny farmakopé. Läkemedlen bestod av växter, djur och mineral, ingredienser från naturens tre riken. Observationerna från sin Skånska resa använde Linné sedan till sina skrifter i Materia medica, men även i andra sammanhang. En välmående folkstam, befriad från sjukdomar var också en viktig nationalekonomisk angelägenhet och information som kunde främja det ingick i hans uppdrag. På den punkten har inget förändrats. Idag utgör sjukdom, mediciner och sjukskrivningar en allt större del av vår ekonomi. Apotek var som tidigare beskrivits ovanliga under Linnés. På den punkten har allt blivit till det bättre, men den tilltagande konsumtionen av läkemedel hade säkert oroat medicinprofessorn. Linné är en ivrare av få läkemedel (simplicia) istället för en mängd olika (composita) och såg, även om invärtesmedicinen under 1700-talet ännu var i sin linda, faran med biverkningar av många olika mediciner. I det avseendet var Linné en modern läkare, i andra avseenden var har lika traditionell som många andra kolleger i tiden och lutade sig mot en medicin som hade sina rötter ända tillbaka till antiken. Kanske hade han under ett besök på Kävlinge apotek fällt en kritisk kommentar om ACO, som betyder just Apotekets Composita!
Linné och Söderberg vandrar tillbaka till järnvägsstationen. Bussen går mot Löddeköpinge och vidare mot Barsebäck. Den anakronistiska resan fortsätter i modernitetens tecken. Det är inte Gustav David Hamilton som tar emot, men väl en släkting som bär namnet vidare. Vi låter våra vetgiriga vetenskapsmän finna plats i bussen och gör under tiden en kort summering av vad som hänt under alla dessa år. En lång mellanperiod har förlöpt mellan Linnés första besök i Kävlinge och hans "andra", där vi valt honom till ciceron för vår tidsresa. Förändringarna är på alla plan och de mest övergripande är skiftesreformer, järnvägens tillkomst, befolkningsökningen och den industriella revolutionen med utvecklig även inom jordbruket. Vägnätet är avlöst av raka stråt under asfalt och i vissa fall motorväg. Bebyggelsen har ändrat karaktär och vuxit kilometervis över den tidigare bykärnan, ofta grupperad kring ortens helgedom. Industrier har kommit och gått och ersatts av annan industriell inriktning. Vissa industrier har närmast blivit synonyma med orten då de erbjudit många arbetstillfällen. Genom centralisering av verksamheten står många idag tomma och blir istället inkorporerade i spännande bostadsprojekt. Scan i Kävlinge är ett sådant företag. Att räkna upp samtliga förändringar skulle fara allt för långt och är heller inte målet med denna summariska beskrivning. Den gode Söderberg skulle behöva spannar med bläck för att rättfärdiga en ort som Kävlinges totala utveckling sedan mitten av 1700-talet. En ny Skånsk resa skulle ge besked om vilka enorma skillnader som skett under denna mellantid när inte bara Kävlinge utan hela Skåne vägs in. Det skulle bli till bok på kanske hundratusentals sidor och kanske svår att attrahera en bokförläggare. Vi får själva föra noteringarna i fantasin och låter nu arkiaktern Linné och hans sekreterare Söderberg avbryta sitt anakronistiska besök i Kävlinge och återvända fara med bussen till Barsebäck. Kanske sker återfärden till Uppsala sedan med bil på en bekväm motorväg och en veckas färd i skumpande vagn blir istället till en tyst och bekväm återresa på åtta timmar. Den tidigare så giktbrutne Linné kan inte annat än mysa i sin jämförelse. Men innan Uppsala skall de avnjuta en skön natt på Barsebäcks slott, se vad som finns kvar av vännen Hårlemans trädgård och smälta alla nya intryck.
Där kan de också skåda över nejden och se en tusenårig gångrift stå granne med ett numera nedlagt kärnkraftverk. Bättre än så kan man sannolikt inte sammanfatta historiens långa kontinuitet och den ständiga förändring som aldrig upphör att gäcka oss. Det är i denna evigt pågående tidsresa som Linné kan placeras in och som med två falkskarpa ögon avtecknade ett landskap som bara decennier senare skall påbörja sin stora förändring. Ett tidsdokument som för all framtid kommer att tjäna till jämförelse om en äldre tid som sakta avviker bakåt i historien. Vi lämnar för denna gång vårt strävsamma par som efter fullgod sömn skall påbörja uppdraget att sätta 260 år av utveckling på pränt.
Vi citerar vår resande ciceron när han om de kalkprydda byggnaderna skriver att "lerväggarna icke allenast av kalkskorpan må lysa, utan ock att leret må fästas och bliva varaktigare". En helt rätt observation som består än idag inom byggnadsvården. En markant skillnad sedan mitten av 1700-talet är att dagens hus består av helt andra material och det tidigare av brandskydd bannlysta halmtaket har delvis återvunnit sin attraktion. Halmtaket är relativt dyrt att anlägga, men ett stilfullt inslag och med stark skånsk prägel. När Linné betraktar ett tegelhus i Kävlinge så nickar han åt Söderberg.Det var precis vad han en gång förespråkade och så blev det verkligen. Teglet kom som allmänt byggnadsmaterial kort efter Linnés resa och tegelbruken i Skåne kan över tid räknas till sammanlagt 300 stycken. Idag finns inget kvar och tegel importeras från bland annat Danmark.
Linné blickar ner i sin tryckta reseberättelse och finner i avsnittet om Kävlinge en notis om tång. När en nutida betraktare tänker på tång, är det mest som ett illaluktande inslag på stranden. I äldre tid användes tång som jordförbättringsmedel och Linné hade redan kommenterat det under sitt besök på Falsterbohalvön. Andra material som över tiden användes för att göda åkrarna var kalk, guano (fågelträck) och märgel, näringsrik lera. Kemisk framställd konstgödning låg långt framför Linnés besök. När han nu återser Skåne imponeras han över de stora sammanslagna odlingsytor, den höga avkastningen och åkrar helt utan gräs. Idag växer vad som skall växa på åkerfälten och tiden med kvickrot, puktörne och blåhallon är borta. Snårskogen av ogräs, i kombination med enkla plogar, gjorde åkerbrukarens arbete i äldre tid till ett styvt värv och så även för dragarna framför plogen. I avsnittet om Kävlinge adderar Linné istället användningsområdet till husbyggnaderna och skriver att "Tång blandades ibland leret, av vilket huset byggdes, och i brist därav togs halm". Under nödåren på 1700-talet fick halmen bli till ett viktigt vinterfoder åt djuren under stallningsperioden och då fick välja andra material för husen. Det var heller inte ovanligt att man tog halm från taken på byggnaderna till djuren. Utan djur fanns inga dragare framför plogen, ingen mjölk till mejeriprodukter, ingett kött till hushållet och inget gödsel till de ofta näringsfattiga åkrarna. Djurens värde kan inte nog skattas i det äldre bondesamhället. I dagens extensiva jordbruk har traktorn avlöst dragdjuren, men fortfarande är mejerivaror och kött en viktig ingrediens i kosthållet. Kalk har i sen tid mest använts för att ändra PH-värdet i våra försurade vattendrag.
Vädret var det bästa när Linné anlände till Kävlinge, men ändrades snart till det sämre och kyla och regn satte in. Det var precis likadant 1749 och Linné såg tydor i naturen. Han kommenterade att svalorna flög lågt, satte sig på hästspillningen och det ledde till "kallt höstväder, storm och slagregn". Redan i Bondepraktikan, tryckt i svensk form 1628, kan man läsa om lågtflygande svalor och vad det signalerar för väderleken. Bondens liv stod till att kunna läsa naturens stora bok och denna lärda erfarenhet gav besked om rätt tid för sådd, torrperioder och när himlen öppnade sig med sitt livgivande vatten. Bondepraktikan gav också besked om mängder av annan nyttig information som rörde så gott som allt i livet. Än idag är svalor på låg höjd en signal om regn och allt som oftast stämmer det. Linné är ofta en hård domare över människors folktro, men använder ofta sig av dessa för eget bruk. Historien om övervintrande svalor på havsbotten höjde ögonbrynen på vissa kolleger redan under 1700-talet och på den punkten har det inte ändrats. Uppgiften fick han från Olaus Magnus stora 1500-talsverk om Nordens folk och svalde utan reflexion historien. Linné var till vissa delar också fast i en äldre mytisk värld som byggde på både tro och övertro. Även en riddare och professor kunde ibland svälja några myggor och sila bort en och annan kamel
Med vår och sommar kommer ett ständigt surrande av blomsterflugor, humlor och bin. De är viktiga pollinerare och utan dem hade vårt växtrike inte kunnat ståta med sin färgprakt. Av bina får vi honung och redan på Linnés tid var det vanligt med bikupor på gårdarna. Linné räknar ofta bikupor och kommenterar dem allmänt i Kävlinge.
Linné har vid Torups slott noterat "över hundra kupor". Det var inget anmärkningsvärt då godsen låg i frontlinjen av storskaliga projekt och då även honungstillverkning.
Honung var då som nu ett sötningsmedel, men i äldre tid användes honung också som medicin. Honung är bakteriedödande och man strök det på sår.
Idag har andra mediciner tagit över mycket av det som tidigare användes från naturen, men de aktiva beståndsdelarna består och många ingår idag i syntetisk form i läkemedel.
För läkaren Linné var tiden i Skåne också ett studieobjekt när det gällde sjukdomar och olika mediciner. Han skriver en mängd olika skrifter i medicin och är med om att reformera en ny farmakopé. Läkemedlen bestod av växter, djur och mineral, ingredienser från naturens tre riken. Observationerna från sin Skånska resa använde Linné sedan till sina skrifter i Materia medica, men även i andra sammanhang. En välmående folkstam, befriad från sjukdomar var också en viktig nationalekonomisk angelägenhet och information som kunde främja det ingick i hans uppdrag. På den punkten har inget förändrats. Idag utgör sjukdom, mediciner och sjukskrivningar en allt större del av vår ekonomi. Apotek var som tidigare beskrivits ovanliga under Linnés. På den punkten har allt blivit till det bättre, men den tilltagande konsumtionen av läkemedel hade säkert oroat medicinprofessorn. Linné är en ivrare av få läkemedel (simplicia) istället för en mängd olika (composita) och såg, även om invärtesmedicinen under 1700-talet ännu var i sin linda, faran med biverkningar av många olika mediciner. I det avseendet var Linné en modern läkare, i andra avseenden var har lika traditionell som många andra kolleger i tiden och lutade sig mot en medicin som hade sina rötter ända tillbaka till antiken. Kanske hade han under ett besök på Kävlinge apotek fällt en kritisk kommentar om ACO, som betyder just Apotekets Composita!
Linné och Söderberg vandrar tillbaka till järnvägsstationen. Bussen går mot Löddeköpinge och vidare mot Barsebäck. Den anakronistiska resan fortsätter i modernitetens tecken. Det är inte Gustav David Hamilton som tar emot, men väl en släkting som bär namnet vidare. Vi låter våra vetgiriga vetenskapsmän finna plats i bussen och gör under tiden en kort summering av vad som hänt under alla dessa år. En lång mellanperiod har förlöpt mellan Linnés första besök i Kävlinge och hans "andra", där vi valt honom till ciceron för vår tidsresa. Förändringarna är på alla plan och de mest övergripande är skiftesreformer, järnvägens tillkomst, befolkningsökningen och den industriella revolutionen med utvecklig även inom jordbruket. Vägnätet är avlöst av raka stråt under asfalt och i vissa fall motorväg. Bebyggelsen har ändrat karaktär och vuxit kilometervis över den tidigare bykärnan, ofta grupperad kring ortens helgedom. Industrier har kommit och gått och ersatts av annan industriell inriktning. Vissa industrier har närmast blivit synonyma med orten då de erbjudit många arbetstillfällen. Genom centralisering av verksamheten står många idag tomma och blir istället inkorporerade i spännande bostadsprojekt. Scan i Kävlinge är ett sådant företag. Att räkna upp samtliga förändringar skulle fara allt för långt och är heller inte målet med denna summariska beskrivning. Den gode Söderberg skulle behöva spannar med bläck för att rättfärdiga en ort som Kävlinges totala utveckling sedan mitten av 1700-talet. En ny Skånsk resa skulle ge besked om vilka enorma skillnader som skett under denna mellantid när inte bara Kävlinge utan hela Skåne vägs in. Det skulle bli till bok på kanske hundratusentals sidor och kanske svår att attrahera en bokförläggare. Vi får själva föra noteringarna i fantasin och låter nu arkiaktern Linné och hans sekreterare Söderberg avbryta sitt anakronistiska besök i Kävlinge och återvända fara med bussen till Barsebäck. Kanske sker återfärden till Uppsala sedan med bil på en bekväm motorväg och en veckas färd i skumpande vagn blir istället till en tyst och bekväm återresa på åtta timmar. Den tidigare så giktbrutne Linné kan inte annat än mysa i sin jämförelse. Men innan Uppsala skall de avnjuta en skön natt på Barsebäcks slott, se vad som finns kvar av vännen Hårlemans trädgård och smälta alla nya intryck.
Där kan de också skåda över nejden och se en tusenårig gångrift stå granne med ett numera nedlagt kärnkraftverk. Bättre än så kan man sannolikt inte sammanfatta historiens långa kontinuitet och den ständiga förändring som aldrig upphör att gäcka oss. Det är i denna evigt pågående tidsresa som Linné kan placeras in och som med två falkskarpa ögon avtecknade ett landskap som bara decennier senare skall påbörja sin stora förändring. Ett tidsdokument som för all framtid kommer att tjäna till jämförelse om en äldre tid som sakta avviker bakåt i historien. Vi lämnar för denna gång vårt strävsamma par som efter fullgod sömn skall påbörja uppdraget att sätta 260 år av utveckling på pränt.
Kävlinge hade ännu under 1800-talet bevarat karaktären från tiden vid Linnés besök. Skånska Recognosceringskartan från 1812-20
Med virkesbristen kom korsvirkeshusen att bli mer allmänna. Lera fyllde ut utrymmet mellan bjälkarna
Bondepraktikan gav viktig information om tid för sådd, skörd och mycket annat som kunde vara skillnaden mellan nödår eller drägligare tillvaro i en tid utan sociala skyddsnät
Honung är numera ett sötningsmedel för dryck och matlagning, men har även antibakteriell funktion och därmed en koppling till äldre medicinsk användning.
Foto Matz Jörgensen
Leader Lundaland, Kullagatan 2, 244 31 Kävlinge Tel: 046-73 93 83 Mobil: 0739-69 74 20 E-post: verksamhetskontoret@lundaland.se
Jordbruk och landsbygdsutveckling